”Se mig”

Vad är en bal på slottet?

Eller….

Vad är en iskall april-kväll på Prästholmen, en regnig lördag i Bonäs-skogen, eller en dag i Hemus skidspår alternativt Gopshus skidbacke med en bitande kyla som går rätt igenom märg och ben.

Den kan vara fruktansvärt långtråkig, dötrist och tråkig …… och alldeles, alldeles underbar!

Barn och ungdomar kommer till träning och följer med gruppen eller laget för samling, genomgång och inte minst själva träningen. Engagerade ledare, ofta föräldrar som drillar, peppar och genomför diverse övningar. Enstaka tillfällen är det få på träningen och uppmärksamheten är stor ifrån ledare och tränare. Andra träningar är det full uppslutning från samtliga på listan och den enskilde individens uppmärksamhet urvattnas bland alla deltagare. Som ledare försöker man dock se varje deltagare, även om det blir vissa tillfällen då några passerar ouppmärksammade.

Med ovanstående har jag en liten egen tanke. Alla barn och ungdomar kan bli sedda och uppmärksammade, oavsett sammankomstens genomförande, och det ifrån den absolut viktigaste ledaren – föräldern!

Det är föräldern som ser till att den aktive kommer till träningen, tävlingen osv, men min enkla uppmaning här och nu är att var delaktig i ungdomarnas aktivitet! Var närvarande. Detta oavsett vilken idrott ni håller på med. Även om den aktive till synes är fullt fokuserad på fotbollen, orienteringskartan eller alla slalomportar som står i backen så kastas det ett öga till höger och vänster för att kontrollera:
”Ser Mamma/Pappa mig nu?”

Ni vet hur riktigt små barn låter. ”Titta Pappa! Titta Mamma!” Oavsett om det skall hoppas upp i soffan, i bassängen eller om en större sten skall lyftas. Uppmärksamheten från de närmaste är viktig. Min åsikt är att det inte är någon större skillnad då det gått några år, även om det verbalt inte uttrycks på samma vis.

Hos många finns ett genuint intresse till sporten som räcker långt, men i samhällets brus finns en mängd punkter som pockar på uppmärksamheten och jag anser att det är förälderns roll att hjälpa till och lotsa individerna, och det med eget intresse och närvaro. T.ex:
” – Ja, jag vet att det finns ett nytt avsnitt på Netflix nu, men ikväll åker vi på träning”

Som förälder behöver du inte kunna sporten för att vara en närvarande förälder, initialt behöver du bara finnas där. Svårare än så är det inte. Du behöver bara finnas där!
Stå mitt i slalombacken och titta. Åk skidor i Hemus-terrängen, stå i gymnastikhallen eller vid bollplanen och titta. Du ser – och du blir sedd (av den som uppskattar det mest).
Om möjligt så närma dig en ledare och lyssna vad de säger. Analysera själv och försök förstå vad de förmedlar. Till slut har ni tillsammans med ungdomen något att diskutera på vägen hem, eller varför inte på väg till nästa träning.

Låt inte sammankomster i IFK Mora bli en Lämna/Hämta-institution. Där deltager istället aktiva och föräldrar tillsammans (med respekt för ledarna givetvis). Underskatta inte er roll som förälder. Ni behövs!

Känner ni er tveksamma till ovanstående så ta en titt på närmaste idrottsgala och lyssna på tack-talen från de som ”gått hela vägen”. Det tackas självklart sponsorer, klubbar, lag och ledare i olika former men det är en sak som ALLTID kommer upp och det är: ”Jag vill tacka mina föräldrar!”

Jag nådde själv aldrig någon idrottsgala som aktiv, men tar här tillfället i akt och tackar mina föräldrar, Marianne och Nila Frost. Ni har varit närvarande och ett oerhört stöd i både med och motgång. Tack!

Vi ses tillsammans med ungdomarna!

/Mattias Frost,
Ledare och förälder i IFK Mora Alpina Klubb